Lidingö: kommunen utan landgräns

Lidingö är en ö, och det är den enskilt viktigaste upplysningen om kommunen. Här finns ingen granne på andra sidan gatan. Vill man därifrån, eller hit, går det över vatten.

Förbindelsen västerut är Lidingöbron mot Ropsten, där tunnelbanans röda linje slutar och Lidingöbanan tar vid. Det är den väg de allra flesta tar, varje morgon och varje eftermiddag, och det är också förklaringen till varför broarbeten på Lidingö är en angelägenhet för hela kommunen och inte bara för dem som bor närmast.

Att sakna landgräns får konsekvenser i det praktiska. Kollektivtrafiken har en enda knutpunkt i stället för flera. Trafikstörningar drabbar alla samtidigt. Å andra sidan slutar bebyggelsen där vattnet börjar, och det ger kommunen något som är ovanligt så här nära Stockholms innerstad: en yttergräns som inte kan byggas bort.

Förvaltningsmässigt hör Lidingö till Stockholms län och delar det mesta med regionen omkring — arbetsmarknad, kollektivtrafik, sjukvård. Det är i vardagen skillnaden märks: en kommun med runt tre mil strandlinje och ett par broar planerar helt enkelt annorlunda än en kommun mitt i ett sammanväxt förortsband.